.

Yxkastning går ut på att kasta en yxa från 6 meters avstånd och träffa i mitten på en tavla. Det är fråga om en precisionsgren och ingen styrkegren. Fastän namnet låter farligt och yxan på ett fel stt använt kan vara farlig, är inte yxkastningen farligt. Inga värre olyckor har skett här tills trots flera hundratusentals kast. Något litet skärsår av bettet har någon fått men man skär sig på knivar också ibland så inte är det farligare vid yxkastningsbanan än i köket. Grenen är alltså ingen styrkegren utan man behöver mera teknik för att få yxan att flyga fram till tavlan. Grenen lämpar sig såväl för gammal som för ung, kvinna eller man. De yngsta aktiva kastare är ca 12 år och de äldsta är upptill 70 år. Så är du mellan 12 och 70 år kvinna eller man är det bara att fatta tag i skaftet och slänga yxan i tavlan.  -Frese

Nisse Häggblom - hämtade yxhuttningen till Finland.

Nisse hämtade yxkastningen till Finland 1994. Han tycks ha lite öga för nya intressanta grenar för tro det eller ej, men han hämtade också den första vindsurfbrädan till Finland. Tidigare hade han sysslat med motorsport. Han körde båt i olika offshoreklasser ett decennium på internationell nivå för att sedan resa runt världen och köra mikrobil med sonen Ben som deltog i 4 VM. Under karriären som surfare deltog Nisse i 6 VM. Han är nog lite av en äventyrsmänska som provat de mesta som finns att göra så varför inte yxkastning. –Frese

Historia

Yxa med dubbel egg användes förr av skogshuggare för att i samma arbetsredskap ha två yxor, ena att kapa/fälla med och den andra att kvista med.

Yxkastning är relativt nytt i Finland, men i Nordamerika har man kastat yxa sedan seklets början. På skogshuggarlägren kastade man yxa som tidsfördriv på kvällarna. Senare år 1963 började kanadensarna på nytt kasta yxa. Men nu hade man ett ordentligt tävlings- och regelsystem. Därifrån har det spridits till USA, Australien, Mellaneuropa och Norden. I Sverige har man kastat i ca 20 år.

1994 var Rune Andersson (Swe) och höll en uppvisning på Jakt och Fiske Mässan i Riihimäki, Nisse Häggblom och Georg Berger som besökte mässan blev intresserade. De började genast skaffa utrustning och yxkastningen hade startat i Finland. – Frese

Utrustning

Yxa

Största delen av kastarna i Finland och Norden använder sig av färdiga yxor, ja förutom vi i Pelllinge som gör våra själv. Inte är det alla som vill, orkar eller har möjlighet att tillverka sitt kastredskap själv. Ungefär hälften av Pellinge huttarna har hemgjorda yxor som är gjorda av en handfull "bysmedjar". Vi (Knutte, Paul och undertecknad har gjort olika modellers yxor och vi brukar säga att halva yxhuttningen är att själv bygga yxan, det är nämligen roligt att experimentera och chockera.

En dubbel eggad yxa som oftast väger mellan 1.5 kg och 2,0 kg. Damer och juniorer har närmare 1,5 kg och herrarna lite tyngre. Under säsongen 98 gick alla mot lättare yxa i Pellinge. Den är lättare och fordrar mindre kraft om man kastar mycket, men nackdelen är att den fastnar sämre i tavlan. Det är ganska personligt hur tung yxa man gillar så det är bara att pröva. Skaftet som är någonstans mellan minimum 61 cm och 77 cm långt beroende på kaststilen, är oftast av trä, men inga begränsningar för material finns (aluminium och fiber helt möjliga). Antingen använder man en färdig kastyxa tillverkad av Gränsfors Bruks AB i Sverige eller så tillverkar man sin egen yxa.

Den hemgjorda yxan görs oftast av kinesiska yxor som har ett förmånligt pris och bra materialegenskaper som gör att materialet är tillräckligt hårt men ändå segt. Två yxor kapas i boet och sedan svetsas de ihop till en dubbel eggad yxa. För att få tillräkligt bredd på betten svetsar man ännu på hörn från en tredje yxa.

Den svenska yxan kan du köpa till ett pris av ca 100 euro. Det finns olika vikter på dessa yxor som är handsmidda och märkta med smedens initialer. Också en version för juniorer och damer har gjorts med smalare bett, men den har nog åtminstone inte ännu slagit igenom. Med yxan följer en yxbok med råd om hur du sköter yxan. - Frese

Skaftet

Är av hickory (nord amerikanskt trädslag med grov ådring som är känt för godslagtålighet och används bl.a. till släggskaft) på Gränsfors yxorna. I Pellinge använder vi mest björk men själv föredrar jag ask eller rönn. Asken är hårdare och tål lite mera stryk medan rönnen är seg och spricker sällan. SKÖTSEL. Viktigt för att skaftet skall hålla är att det inte är för torrt, samtidigt som yxan hålls spänd på skaftet.Limmat skaft eller inte?. Ett limmat skaft är lite starkare och så drar det sig inte lika mycket när det torkar. Det är bättre att limma liggande än stående.Limma fast skaftet i yxan med någon limmassa t.ex. Sikaflex®.

Motion och vänner. De è yxhuttning.

Det ger en utmärkt motion samtidigt som man träffar andra människor. Styva axlar, nackar och ryggar blir nästan som nya efter en tids yxkastning. Yxkastning ger motion åt kroppens alla muskler för man använder hela kroppen att slänga i väg yxan. Speciellt axlar, rygg-, arm- och magmusklerna förstärks. I Pellinge har vi haft och satsat på att alla skall trivas och ha roligt när vi kastar. Enligt en undersökning på hösten 98 var det vanligaste svaret på frågan: var är det bästa med yxkastning, gemenskap och samvaro. Det här berättar en hel del om våra Söndags Cupar i Pellinge. – Frese

Utbredning

I Finland kastar man yxa i Pellinge, Borgå, Sulkava, Loima, Åland, Pargas och Ristiina. Största föreningen finns i Pellinge och det är ganska naturligt för här började ju allt. Man kan nog helt bra säga att Pellinge är yxkastningens Mecka i Finland.

I Sverige har man kastat i ungefär 20 år och idag har man över 40 olika föreningar.

Globalt sett kastar man i Nordamerika, Australien, Filippinerna, Nord- och Mellaneuropa, Baltikum samt Skandinavien.